Hela huset är tyst, endast surret från dumburken och regnet som smattrar utan för fönstret hörs. Det är en skön känsla att höra dropparna falla mot marken, de inger en vaggande känsla av lugn och behaglighet. Mina tankar är som vanligt i flygande fläng, ungefär som alla de små dammkorn man ser en solig dag genom fönstret. De små kornen virvlar febrilt överallt och slåss om solens strålar. De vill inte hamna på golvet av rädsla för att det stora fula monstret ska ta bort deras lilla lycka av välbefinnande. Men till slut så hamnar de dock i ett hörn, hopkrupna till små troll . Livrädda gömmer de sig för att bara ligga där och gro till ännu större troll. Till slut så hittas de dock av monstret som slukar dem glupskt och hungrigt. Hmmm, vad skönt det vore om man kunde dammsuga bort alla de negativa tankarna ibland, få njuta istället för att samla på dem och lägga på hög. Undrar vad som skulle hända om de blev för stora, man kanske får vingar och flyger iväg som en ballong eller så kanske de blir tunga som bly så att man hamnar platt fall. Jag bara undrar...