Jag går och går och går.

Med tio ömmande tår.

Mina leder värker och dunkar.

Försöker att tänka på annat där jag lunkar.

Skönt att ändå komma ut.

Fast jag vet, man blir slut.

Motion behöver vi alla.

Men min kropp vill falla.

Dragkedjan jag vill dra ner.

Slippa alla bekymmer mer.

Kvar i diket lämna dem.

Och gå med lätta steg hem.