Det är lugnt och tyst, nästan för tyst, lite otäkt då man inte är van. Jag sitter i en eka långt, långt ute på den lilla sjön och njuter av att bara få vara. Det enda som hörs är kastspöets rulle som svischar ut och dras in emellanåt. Jag känner mig lycklig, nöjd och lite tillfreds med situationen ändock. Jag tänker tillbaka på tiden som varit och tiden som skall komma, och försöker att slå bort alla tankar, suckar lite, drar ett djupt andetag och kastar åter ut spöet, vevar in reven, kastar åter ut den, vevar in och kastar ut. Håller på så en stund tills en tanke slår mig plötslig, jag kan inte minnas när jag kände mig så tillfreds och lugn i mitt liv sist. Det här var precis vad jag och trollfar behövde, vi blev nämligen plötsligt utan småtroll idag och passade då på för att ta oss en sväng ensamma med vovvarna till Qtjärn för lite egentid som vi så sällan får nu för tiden. Kan faktist inte minnas när det var sist som vi hade det så mysigt, bara han och jag utan de små livliga yviga trollungarna runt benen. Jag ler lite för mig själv, drömmer mig bort och vaknar till liv igen av att magen kurrar. Vet inte hur länge jag setat där ute och drömt mig bort. Jag drar in kastspöet, greppar årorna och börjar ro in till land där trollfar och de två hundarna är kvar. Vi tar en paus i fiskandet, sätter oss i slogboden intill varandra, indränkta i vedrök och storstövlar. Med varsin grillad korv sitter vi och njuter av tvåsamheten med två dräglande hundar bredvid som lagt sina huvuden på sned med en dräglande, bedjande blick om en smakbit... =)