Gårdagen gick åter till att vara i Fornby Klint med trollbarnen som åkte slalom så skenorna glödde. Jag fattar inte att de har sån energi, tänk om de skulle dela med sig lite till mig, jösses vad mycket jag skulle hinna och orka få gjort i stugan. :-)
Idag var jag och shoppade loss i den stora staden Västerås. Jag trivs verkligen med att vara där. Jag var helt solo med mina egna trollföräldrar. Vi hade en jättemysig dag och i alla fall jag kände mig mer än nöjd och lycklig trots en tom penningpung full med malar när det blivit dags för hemfärd.

Oj, tre dagar har redan förflutit i tiden sedan jag skrev sist. Undrar var dessa timmar har tagit vägen. Några vet jag väl egentligen, för det har varit värk en hel del av dem och jag har sovit mycket middagslurar precis som en del små troll gör ibland. ;-)

Hade tänkt brodera lite nu under den gångna veckan men mina händer har värkt så mycket att det till och med varit svårt för mig att rasta vovvarna i koppel. Har dock ändå varit ut och luftat både lungor och tassar. man måste ju passa på medans det är sol ute. Känns att den har börjat värma lite till mot tidigare i vinter så jag får nog min efterlängtade vår snart. :-)

Är en aning tom i huvudet idag, har mycket som rör sig runt omkring mig och de mina just nu

så det blir bara ett kort inlägg med foto.

Detta togs under en rensa tankarna promenad som jag brukar kalla dem ibland. Är ganska så skönt att få göra dessa med de fyrfota vännerna, tyvärr så snöade det samtidigt så fotot ser lite gryningt ut...

Överallt är det vitt.
tunga grenar hänger över vägens mitt.
Jag kämpar och pulsar på.
tills svetten rinner nerför min tå.
De åtta tassarna njuter för fullt.
omkring av bus och tumult.
Även om vädret är skönt.
Saknar jag när det är grönt.
Snart jag kommer hem
Till småtroll fem.
Där i stugan är det liv.
och säkert en del kiv.
Men vad gör väl det.
Älskar dem, jag vet.

Jag är en stor älskare av färgena svart och lila. Fick dock en underbart vacker tulpanbukett som var vita och lila av min mamma på alla hjärtans dag. Skulle väl egentligen ha visat upp den tidigare men det har av någon underlig anledning inte blivit av. Men här är den i alla fall. :-)
Dagen till ära vaknades med en bultande skallvärk som höll på att ta musten ur mig. Blev tvungen att lägga mig en stund på förmiddagen och sova bort eländet. Som tur var så fungerade det alldeles utmärkt, så resten av dagen har tillägnats med lite roligare göromål. jag och trollflickorna hade bland annat en liten stund för oss självapå eftermiddagen med nagelmålning i alla dess kulörta färger. Fnissandes bland färg och nagelpolish satt vi där med alla burkarna och valde ut vad vi ville ha. Sådana där typiska tjejgrejer som kan vara skoj att göra, ibland. Som tur var så kom inte huvudvärken tillbaka heller, man blev ju lite orolig ett tag men det gick bra.

Havet är underbart, finns inget bättre än att få läsa en god bok på stranden samtidigt som man hör bruset när det forsar emot en och för att sedan avta bara ett par millimeter från de sandiga tårna. Jag längtar starkt efter denna underbara plats igen och jag hoppas att även i år kunna åka dit och samla på mig lite nya krafter.

De tar dig över hav och land.

Men måste även vila ibland.

Du inga bekymmer har.

De lämnas vid lyften kvar.

Jag avundas verkligen dig.

Kanske du kunde hjälpa mig.

Dina vingar dig bär.

Fri som fågel du är.

Mmmm, vad gott med frukt. Det var dags att fylla på våran skål idag, det låg bara några små fjuttiga äpplen och rullade på botten så när den väl var full blev jag bara så sugen på att fota den. Naturligtvis så kunde jag ju inte låta bli att börja nalla heller. Det är så gott, till och med alla trollen, stora som små går och plockar flera gånger om dagen. Vi har faktist två sådana här skålar i trollstugan, det förslår ingenting då vi är några stycken. Har jag tur så räcker dessa till efter helgen , man får hålla tummarna för det i alla fall. ;-)

Bakningen igår tog ut all sin rätt idag. Jag har verkligen legat på sofflocket och gnidit mina leder. De har nästan dunkat i takt med hjärtat. Som tur var så hade jag ett minitroll som också var lite trött under fm så vi passade på och bäddade ner oss efter att ha tänt brasan och tittade på lite tv. Naturligtvis så somnade vi båda två rätt så snart men det gjorde ju inget, är alltid så mysigt när vi får dessa stunder ihop. Vaknade sen inte förrän 3,5 timmar senare med ett ryck då vovven väckte mig och ville ut. Hoppsan, tänkte jag sov vi så länge. Det var nog behövligt för mig, men för lilltrollet en katastrof då hon blir vaken extra länge på kvällen istället, fast det är sånt som man får ta under sådana här gånger de sker ju inte varje dag som tur är.

En av mina stora passioner består i att baka och laga mat. Tyvärr så är varken orken eller energin lika stor som förr. Önskar att det hade varit så, nu för tiden så har jag fullt sjå med att få orken att hålla bara under dygnets vakna timmar. När jag fick diagnosen Fibromyalgi, trodde jag först inte på läkaren. Visst jag låg i farozonen då jag haft långvarit smärta men inte ens i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig en av dem som skulle drabbas. Nu är jag där i alla fall men har jättesvårt för att acceptera detta och kämpar emot dagligen. Veckans sju dagar ser inte heller likadana ut, endera dagen så har jag mindre ont och det är klart att man försöker sig på lite mer avancerade sysslor i hemmet en sån gång. Andra dagar är jag i princip sängliggandes pga orkeslöshet och för hög smärta. Idag var det en mitt-i-mellan-dag, som jag kan säga ibland. Jag och minitrollet passade då på att baka lite, till hennes stora lycka. :-)
Resultatet blev lite goda kakor som vi sedan fikade och mumsade på.

Denna bild är också från i lördags. Jag tog den medan trollfar körde bilen,otroligt bra för att vara en bild tagen i "farten" . För övrigt så har det varit en ganska så tung dag. Huvudet har dunkat envisare än vanligt och jag har kännt mig en aning stressad. Antagligen är det orsaken till skalldunket, men det är nog också att det varit ganska mycket runt omkring mig. Jag har pratat mestadels i telefon om både glada, jobbiga och mycket tråkiga saker. Vissa saker är mer tragiska än andra och jag har svårt att smälta det som nu dunkar sig som envisa funderingar och inte vill släppa taget. Ska försöka att krypa ner lite tidigare innan det utlöser sig till migrän snart.

Lördagen gick åt till en underbar utflykt med småtrollen. Vi var långt ut i skogen där det fanns fullt av andra småtroll med sina familjer. Utförsåkning med pulka, tefat och bobbar eller skidor med eller utan stavar och snowboards skedde överallt där det fanns minsta tillstymmelse till backar. Vädret var verkligen underbart under hela dagen och solens strålar värmde till och med där det var lite lä. korvgrillning blev dagens lunch och småtrollen hade knappt tid för att varken äta eller dricka för att det var så roligt.

Denna backe fick de större trollen åka i som var lite mer vana med sina utförsåkningar. Pust... det var jättejobbigt att pulsa ända upp hit för att ta lite kort. Här nedanför så ser man skogen ut över nejden....

De mindre trollen och nybörjare fick hålla till i den här backen, den var lite lättare och alldeles perfekt. Nedanför backen skymtar stugan där man kunde inhandla lite smått och gott eller bara ta en fika. Toaletter fanns det där också.

En alldeles underbar Alla Hjärtans Dag hade vi och denna utflykt måste vi bara göra om. :-)

Trots att jag inte är någon älskare av vintern så njöt jag otroligt mycket under min och minitrollets förmiddag utomhus i dag. Det var inte så kallt heller, bara -4 grader så det var alldeles lagomt för en frusen trollmamma som jag. ;-)

Vildarna på fyra tassar var naturligtvis också med. Inte spelade det någon roll var jag stod på denna stora 1700kvm tomt heller utan höll på att bli nersprungen ett flertal gånger. Jag lyckades dock få någon skaplig bild på de där två herrarna när de tog några skutt en bit ifrån efter ett tag.

Jag passade på att ta med mig kameran när jag följde med ett av småtrollen till skolbussen på morgonen i dag. Det var gnistrande kallt och solen var på väg upp men ack så kallt -12 grader var det. När jag väl stod där uppe vid vägkanten och huttrandes och pratade med lilltrollet så körde en bil i diket bara 10 meter ifrån oss. Den slirade först till på den glashala vägbanan och sen rätt in i den halvmeterhöga vallen, tog den med sig och tjoff rakt ner i diket. Den stod som tur var på rätt köl men den stackars föraren kom inte ut ur bilen först för all snö som blockerade förarsidan så jag var tvungen att hjälpa denne ut genom passagerarsidan. Som tur var så gick det hela bra och föraren som var ensam gjorde sig inte illa. Föraren fick dock följa med mig hem och ringa efter bärgare då bilen låg begravd i nästan 50 cm snö och medans vi väntade på den så bjöd jag på lite varmt kaffe med dopp. Det var mycket uppskattat och det förstår jag för vem vill sitta tunnt klädd, utomhus i -12 grader och vänta på bärgaren i 1 timme, inte jag i alla fall så idag tycker jag att jag har gjort en bra och medmänsklig gärning. :-)

Hur gick det med fotograferandet då? Jodå alldeles utmärkt, jag tog även foton av bilen i diket men de sätter jag inte ut av hänsyn till föraren. :-) Men jag tog fler foton på vägen hem efter allt hade gått bra så här blev de...

Den härliga solen som är på väg upp, den värmde faktist lite trots den kalla morgonen...

Vilken natt det varit. Jag har känt mig som en ålborre, har haft en enorm värk och ryckningar i både ben och armar. Inget roligt då jag tror att lederna kände av väderväxlingen igen. När jag kom upp i morse så hade vi fått 20 cm snö. Snön har sedan fortsatt till och från under hela dagen. Som vanligt så var jag ut och fotade lite grann. Men det fick naturligtvis ske efter att jag skottat mig ut genom dörren. ;-) Det blev nästan 60 bilder allt som allt. Vovvarna och småtrollen var naturligtvis också med på ett hörn, men det är bara de med tassar som jag visar upp här i bloggen av säkerhetsskäl. :-)

Det blir bara vitare och vitare ute, skönt för småtrollen, för då får de något att göra. Men för en annan så blir det mer arbete i form av skottning. Jag har dock varit väldigt skonad från det hittills då lederna sagt ifrån större ansträngningar men lite grann har jag ändå försökt att göra. För sitta rakt upp och ner en hel dag är liksom inte min grej. Dessutom så mår kroppen bra av få röra på sig i lagom mängd. Det var jätteskönt och milt väder ute på förmiddagen , så jag och några av småtrollen passade på att gå ut en stund. Och hundarna var som vanligt med och busade för fulla muggar. :-)

Dagar kommer och dagar går. Hela livet är som en lång och ibland svår bergochdalbana. Vissa av dem vill man bara stå där uppe för att känna all styrka och vindens ljumma bris smeka ens kind. Andra dagar då de mörka makterna har slagit sina klor i en då vill jag åter stå där och invänta att vinden ska komma förbi och kalla mig välkommen till den ljusa och vänliga världen, där all smärta är som bortblåst och tabletter inte behövs för att klara av dygnets alla värktimmar. Jag grubblar mycket och ofta varför just jag? Egentligen är jag är inte ensam, det vet jag, världen är stor. Men just nu är jag inne i en mycket jobbig fas av mitt liv där jag känner mig som ett eget jordklot och måste lära mig leva med smärtan och acceptera den, samt att ta dagen som den är men det är inte så lätt som man kan tro. De mörka makternas klor verkar ha varit oklippta under lång tid nu och jag kämpar verkligen för att de ska gå av så att jag kan ta mig upp ur skiten. Att jag klarat mig så här långt beror bland annat på djuren men också alla mina småtroll och trollfar som är min stora trygghet här i livet. De kan till och med få mig på bättre humör och skratta vid tillfälle, så det lilla lilla hoppet finns ändå någonstans där under ytan och vill upp. Dagarna är en evig kamp och så länge som de små glädjestunderna kan skymtas så kämpar jag vidare...

Jag passade på att ta med mig kameran när jag gick till postlådan igår, det var visserligen inte någon sol men vädret accepterade i alla fall min entusiasm. Så här fint har vi nere vid ån som vi måste korsa för att komma upp till vägen och postlådorna. Den blir näst intill torr under sommar halvåret, fast det märks knappast då vårat mygg bestånd tycks överleva det mesta. ;-)

Här nedanför kommer en till bild från motsatt sida.

Längtan till sommaren är verkligen stor nu, och inte blev den bättre av att jag hittade denna bild bland mina gömmor. Tur är väl att vi är på rätt sida om året så man får väl bara vänta och rulla tummarna samt krypa upp i soffan med fleecefilten, en god bok eller ett broderi och tända brasan tills den dag som kylan avtar och man kan vara ute för att känna solstrålarnas värme medan man njuter och hör fågelkvitter och dropparna faller som dripp, dropp, dripp, dropp. Ska bli skönt med lite värme för lederna också, denna vinter har inte varit rolig med alla väderomslag. ;-)

Hej!

Jag heter Fibromyalgi och är en Osynlig Kronisk sjukdom. Jag är nu din följeslagare för resten av livet. Andra runt omkring dig kan inte se eller hota mig, men DIN kropp kan känna mig. Jag kan attackera dig var, när och hur jag vill. Jag kan orsaka dig våldsam smärta eller, om jag är på bra humör, orsaka dig värk överallt. Jag minns när du och Energi sprang omkring tillsammans och hade kul! Jag tog Energin från dig och gav dig Utmattning istället. Försök att ha kul nu! Jag tog även God Sömn från dig och gav dig Fibro-Dimma i utbyte. Jag kan få dig att darra inombords, eller få dig att frysa eller svettas medan alla andra känner behag. Javisst ja, jag kan få dig att känna ångest eller depression också. Om du har planerat något eller ser fram emot en spännande dag, så kan jag ta det ifrån dig med. Du bad inte om mig, jag valde dig av olika anledningar, t ex det där viruset du aldrig blev fri från, eller den där bilolyckan eller kanske var det de där åren av överkrav och trauman? Hur som helst, jag är här för att stanna. Jag hör att du tänker gå till en läkare som kan göra dig av med mig. Jag skrattar så jag kiknar. Försök du bara! Du kommer att vara tvungen att gå till många, många läkare innan du hittar någon som kan hjälpa dig på ett effektivt sätt. Du kommer att bli ordinerad värktabletter, sömntabletter, energipiller, tillsagd att du lider av ångest eller depression, rekommenderad att prova TNS, bli masserad, tillsagd att om du sover och motionerar regelbundet kommer jag att försvinna, tillsagd att tänka positivt, förnedrad, uppmanad att rycka upp dig, och MEST AV ALLT, aldrig bli tagen på allvar med hur du känner dig, när du klagar till läkaren om hur utmattandet livet är varje dag. Din familj, dina vänner och dina arbetskamrater kommer alla att lyssna till dig ända tills de tröttnar på att höra om hur jag får dig att må och om vilken utmattande sjukdom jag är. En del av dom kommer att säga saker som "Äh, du har bara en dålig dag!" eller Ja ja, kom ihåg att du inte kan göra saker du kunde för 20 ÅR sedan." utan att höra att du faktiskt sa 20 DAGAR sedan. En del kommer att börja prata bakom din rygg, medan du sakta känner att du håller på att tappa din värdighet i dina försök att få dem att förstå. Speciellt när du är mitt inne i en diskussion med en "normal" människa och har glömt vad det var du skulle säga härnäst.. Avslutningsvis, (jag hoppades kunna hålla denna del hemlig, men jag antar att du redan listat ut det). De enda du kan få något stöd eller någon förståelse från, angående mig, är ANDRA MÄNNISKOR MED FIBROMYALGI. Högaktningsfullt Din Osynliga Kroniska Sjukdom



(Skriven av Terri Been, Colorado 1996)

Känns lite tomt i stugan nu när man bara har halva troll styrkan hemma. Den andra delen har nämligen fått flytta tillfälligt till sin mormor & morfar, för att minimera risken för hemtagning av skolbaciller till det lilltroll som nyss har varit isolerad på sjukhus för andra gången i år. Lilltrollet har urusla blodvärden och är mycket infektionskänslig. Räcker med att "Herr Snor" kommer på besök för att vi ska få lov att åka in igen. Vid 38 graders feber ska läkare ringas och konsultation ska ske för eventuell omedelbar inläggning. Man går som på nålar just nu och dagarna består mest av febertagningar och oroligheter. Saknar verkligen resten av småtrollen och jag hoppas verkligen att de kan komma hem om några dagar igen. ;-)

Tänkte presentera våra djur, och det här är en av dem. Love heter tjejen och är så snäll att hon är menlös. Till och med 3 åringen kan gå och bära henne fast hon hänger som en trasdocka i famnen. Då jag är uppvuxen med kaniner så vet jag av erfarenhet att det inte är alla som är så här snälla så man tar verkligen till vara på tillfället. :-)

Det här är nästa gäng av djur på gården. Två vildar som busar mest under det vakna dygnet. En saluki hane på 2 år och en whippet grabb på 5 månader. Skulle aldrig kunna bo utan hund i huset och framförallt inte utan en vinthund, den är absolut den mesta lugna och behagliga djurart som man kan ha inomhus . Skulle gärna vilja skaffa en Italiensk vinthund också , så jag har bland annat börjat kolla lite smått på vad jag vill ha samt på lämpliga uppfödare.